jag väljer att skratta åt eländet. Imorse när jag skulle skjutsa ungarna till dagis så var båda bakdörrarna fastfrusna. Så liten och smidig som man är just nu fick jag knöla in ungarna från framsäten när vi skulle åka och samma sak när jag skulle få ut dom vid dagis. Som tur var så var ingen annan där och lämnade just då så dom slapp se en höggravid toka pressa sig mellan framsätena för att få loss våra små troll (måste ju ha sett bra komiskt ut).
Så nu har jag haft motor och kupé värmare på ett bra tag för att kunna tina upp dörrarna, gick även ut en 40 min innan jag skulle åka för att se om det hade släppt, vilket det självklart inte hade gjort. Börjar känna mig lagom irriterad och tanken att ringa sambon och säga att han fick åka från jobbet och hämta ungarna lockade allt mer. Sen kom jag på att jag kunde ta snowracen och pulkan och hämta dom istället. Men kom på ganska snabbt att min kropp förmodligen skulle protestera ganska rejält. Så då bökade jag mig bak i baksätet igen för att se om jag kanske kunde få loss dörrarna inifrån. Då slapp jag bekymra mig för att rycka loss handtaget på utsidan. Tror ni det gick då, nope. Nu kände jag mig nästan gråtfärdig och av en slump provar jag lås knappen och vips så gick dörren upp. Tänkte att det bara måste ha varit en slump så jag provar även på Olivers sida (den är låst inifrån eftersom han kommer åt dörrhandtaget) och sen krånglar jag mig ut från bilen för att prova öppna hans dör och det gick ju hur bra som helst, haha.
Kanske dumt att skriva ut det här men tycker så här i efterhand att det var ganska roligt och SÅ typiskt mig:).
Nej nu ska jag snart åka och hämta mina små troll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar