Mörker

Hmm har inte haft mycket tid eller ork för bloggen på ett tag. Har lite svårt för hösten och har nog alltid haft det. Har lätt för att känna mig lite deppig när det är mörkt hela tiden och med allt som händer runt omkring mig så blir det inte bättre:/. Usch tycker lite synd om min familj just nu. Jag är verkligen grinig titt som tätt och det är tyvärr mina närmaste som får känna av det. Har oftast bara lust att dra något gammalt över mig och bara försvinna ett tag. Medan jag samtidigt vet att jag måste försöka rycka upp mig. Det är verkligen inte meningen att min älskade familj ska behöva ha att göra med en sån grinkärring hela tiden.
Tycker ärligt talat det är ganska tungt att vara hemma på mammaledighet just nu när jag mår som jag mår. Vill liksom inte koppla samman den här perioden med min mammaledighet, för egentligen älskar jag att vara hemma med mina fina barn. Men just nu är det mesta bara jobbigt och jag känner mig bara otillräcklig, framför allt för mina barn. Vill inte att mitt otroligt dåliga humör ska behöva gå ut över dom. Mina barn är mitt allt.
Sen hjälper det ju inte med att man får på tok för lite sömn. Dom som känner mig vet ju att varken Oliver eller William brukar sova hela nätterna, utan en vanlig natt vaknar dom väl åtminstone tre fyra gånger vardera. Men nu dom senaste nätterna har verkligen varit KAOS och då menar jag verkligen KAOS. Känner mig seriöst nästan gråtfärdig när det är dags att gå i säng för jag vet vad som väntar. Båda sover extremt oroligt, det är mycket mardrömmar och gråt. Och sen tidiga mornar på det. Men men, det är ju bara att försöka komma i säng i tid och HOPPAS på en bra natt.